tisdag 27 januari 2009

Montoya



Gud vad jag saknar dig, min underbara katt. Du som alltid mött mig vid dörren i 8 års tid. Vem ska nu sova på min mage? Vem ska väcka mig med sitt jamande. Otaliga är de gånger då det första jag sett när jag vaknat, är dina blåa ögon.
Du har varit mitt allt bland katter med ditt lugna fantastiska sätt. När husse varit dålig så har du varit rena terapin med dina upptåg.

Om du visste vad ledsen jag är. Det är så tomt utan dina vackra blåa ögon.

Ha det fint vart du nu en är.

Tungt och skriva detta kära du. Hälsa din bror och lilla Ronja.

Du ska veta vad stolt jag är som fått vara din vän i alla år.


Sov gott nu vännen, och tack för allt.

/Husse