När min gode vän har funnit kärleken nere i Skåneland, så blir det en del resande. Nu är det så att han har en katt vid namn Aramis. Aramis brukar bo hos mig när husse är borta. Vi har tagit det stegvis, då Aramis är en drygt ett årig tyken liten Perser hanne.
Han är hur cool som helst men har det lite tufft med den nya miljön och 3 katter att lära känna. Hans sätt att tackla detta problem är att boxas och fräsa. Min stora Ragdoll Montoya bryr sig inte, utan glider lugnt undan när Aramis blir för närgången.
När det gäller mina tjejkatter så har dom börjat svara med samma mynt, att fräsa och morra.
En av bilderna visar min minsting som får Aramis att se förvånad ut. Jag är ju så nyfiken på denna beigefärgade spännande vackra pojke..o precis när jag ska lukta på han så fräser han..så nu gör jag samma sak tillbaka. Därav den sköna minen.
Idag har det skett stora framsteg då Montoya och Aramis har ätit tillsammans. Sen har den där lilla svarta tjejen lyckats lukta mig i baken..hur nu fan det gick till..kan det vara så att jag slummrade till lite..hmm.
Som den åskådare jag är i form av värd, så är det oerhört intressant att se hur djur funkar socialt.
Är bara en tidsfråga innan dom släpper garden nu och blir polare alla 4 kissarna.
Just nu i skrivande stund så är Aramis väldigt trött efter att lekt katternas version av "arga leken" med Ronja. Så nu vill han kela med mig då han är en riktig kelgris :-)
